Det var ett tag sedan jag var här och skrev.
Det beror på många saker. En är att jag håller på att färdigställa en pjäs. Och från botten av min själ. Den tar livet av mig. Att det skulle vara så påferstande kunde jag aldrig tro. Men det går sakta framåt. Jag är snart klar med dialogen. När den är helt klar så ska jag försöka att skicka den till Riksteatern eller någon annan teater som kan hända är intresserad av min dramatik.
Det är inte det lättaste.
Svarta är mindre intelligenta än vita.
Ska det ens gå att ta på allvar. Ska vi ta det på allvar när en avdankad nobelpristagare från -62 yttrar dessa ord? Det känns snarare sorgligt att vi inte har kommit längre. Känns som om vi har tagit ett kliv sjuttio år tillbaka i tiden med en debatt som denna.
Folk bloggar faktiskt på fullt allvar att nu är det fritt fram, för att fortsätta att hyckla.
Om man på något sätt försöker rättfärdiga dina egna rasistiska tankegångar genom att hänvisa till en avdankad nobelpristagare så kan det nästan liknas vid den kvasivetenskapliga intstutitionen för rasbiologi vid Uppsala universitet där man mätte skallomkrets för att se om folkslaget var intelligent eller ej.
Eller ska vi förenkla pi genom att göra om det till 3,20 som Nazisterna? De som såg sig som universums herrar.
Inte smart. Det kanske var en negernazist som kom på att omvandla pi till 3,20?
Vad vet jag.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2961&a=685551
”Efter sjuttio år som överdimensionerad trafikkarusell i ett av Stockholms mest natursköna områden krävs något nytt.”
Så skriver Peder Alton i dagens DN.
Har han satt sin fot på Slussen överhuvudtaget?
Vilka referensramar har en man som Peter Alton när han säger detta?
Vari ligger det natursköna vid Slussen? Menar han det lilla Sjöbergsplan där det står ungefär sexton träd. Eller syftar han på det vackra vattnet och dess om givning där det passerar ca 75000 fordon per dygn? Ja du Peder Alton, hur du har kommit fram till denna åsikt vet jag inte.
Jag vet faktiskt inte.
Men får jag föreslå en promenad i Hagaparken?
Behövs bloggen? Enligt Jan Guillou så är den inte en kraft att räkna med. Kultursverige bör dra ner byxorna och huka sig för bloggvärlden slår ut författarsverige på en dag i ord skrivna. Enligt vissa namngivna författare så finns det tusen personer som skriver minst lika bra som Liza Marklund. Jag undrar vart dom tusen författarna gömmer sig? Kanske dit Björn Ranelid tänker flytta?
Eller inte. Kan Jan Guillou dra ner byxorna och böja sig framåt så ska han få känna på kraft.
”Can the real Liza Marklund please stand up”
Bloggare över hela världen har hela internet som ett vidöppet fält, ett drömmarnas och verklighetens fält. Jan Guillou lever inte där. Om Jan Guillou, startade en blogg så skulle den efter ett par veckor bli en av Sveriges mest lästa bloggar.
Jan, lyssna noga för jag säger bara detta en gång:
Sluta skriv din löjliga krönika på AB och börja blogga istället!
Eller gott folk så kan vi väl öva påtryckningar så att Maja Lundgren -författaren till den uppmärksammade Myggor och Tigrar- börjar blogga om temeraturen i kultursverige.
Vi stänger alla dörrarna till en dialog med ungdomar om vi fortsättningsvis anser oss vara nödgade att tala över deras huvuden.
T ex när jag växte upp under åttiotalet fram tills nu så har förutsättningarna ändrats radikalt. Och så kommer det att fortsätta att göra. Det är mycket saker som ungdomar idag gör och säger som jag inte förstår överhuvudtaget. Pga en viss åldersskillnad. Samhället utvecklas och vi med det. Nya värderingar ersätter gamla. Gammalt är inte alltid bäst. Det var inte alltid bättre förr ur många avseenden. Om vi som är vuxna idag och de som var det igår inte inser det imorgon så kommer avståndet öka katastrofalt mycket.
Vi som är vuxna måste se ungdomarna som individer och inte som en ansiktslös massa. Inte horder som drar runt på stan och slår ihjäl varandra, för det är en marginellt liten del som står för det. Den större delen är skötsamma välanpassade unga människor som har en aptit på livet och vad det har att erbjuda. Om vi vuxna hindrar dem från att vara ungdomar och tvingar dem att växa upp allt för snabbt så eller inför ”hårdare tag och aga” är vi tillbaka på ruta ett, dvs tillbaka till den tid då rock `n roll var djävulens musik och depraverade jazzmusiker var kyrkans största hot.
Vi behöver inte förstå oss på de yngre, men vi kan visa att vi intresserar sig för dem och deras värld, även om den inte ter sig logisk i våra ögon. Precis som den inte gjorde i våra föräldrars ögon.
Vilka är vi att döma dem som inte sköter sig? Den som är utan synd…
Måna om våra barn är för många en självklarhet, för vissa inte. Även barn med en trygg uppväxt osv osv och allt vad alla klichèer säger blir banditer och pirater. Även barn med missbrukande föräldrar och misshandlade barn och barn som har på något sätt råkat illa ut blir inte alltid rånare våldtäktsmän, missbrukare eller mördare.
Jag tror att det är viktiga att se förbi alla dessa klichèer och vetenskapliga undersökningar och se barnet, pojken eller flickan på insidan. Om vi letar där så skulle mera gåtor om varför vissa handlar som de gör bli kända.
Många ropar efter blod eller hårdare tag för unga, att man ska få börja aga barnen igen osv osv.
Vi människor anser oss vara den intelligentaste arten på planeten och att vi är ett samhälle som ständigt utvecklas på alla sätt och vis. Vi är medkännande och kan känna empati. Vår civilisation går ständigt mot ljusare tider och så har det alltid varit. Vi utvecklas och empatin och respekten till våra medmänniskor gör det samma. Att då ropa efter hårdare tag mot unga och införa aga tycks i logisk mening inte vara ett steg i rätt riktining, utan snarare tvärt om.
Felet läggs mycket nu på det sociala och polisen de i sin tur skyller på bristande resurser – förståeligt för det är ju sant – Det är heller inte en lösning med fler fritidsgårdar – vilka jag tycker har spelat ut sin roll för ungdomarna umgås under andra sociala former än när ungdomsgårdarna kom till – för när jag var ung och gick på fritidsgårdar då fanns de överallt, men då som nu så var de struligaste ungdomarna inte där- därav att fler ”gårdar” inte är lösningen.
Vad är då lösningen?
Jag har ingen. Men däremot några förslag.
Ös in pengar till polisens ungdomsrotlar, ut med fler patrullerande poliser på gatorna och mer pengar till nattvandrande föräldraorganisationer och flera komunala fältassistenter.
Då kanske vi kan se en förändring.
Men bara kanske.
Ibland läser jag inlägg där personer skriver att de undrar vart samhället är på väg. Någon skriver om en misshandel på Kungsholmen och en dödsskjutning i Blekinge och undrar vad det är som sker i samhället. Personen skriver vidare att ”jag lärde mig att inte slå mina medmäniskor” med en tydlig hänvisning till samhällets fel eller föräldrarnas.
Då är det på sin plats att upplysa om att aldrig någonsin har det varit mindre krig på jorden och att under nittonhundratalets första hälft togs mer ödesdigra beslut för jordens befolkning än under något annat århundrade i historien. Mer människor dog till följd av beslut fattade av 40-talisternas föräldrar än av någon annan föräldrageneration i världshistorien. Så för att undra vart världen är på väg så bör vi fråga våra farföräldrar varför de tog de besluten de gjorde.
Våldet ökar inte i samhället, det bara förändras. Och vi med.
Skyll inte på samhället eller föräldrarna. Barn, ungdomar, vuxna gör egna val och faktiskt av egen fri vilja utan varken samhällets eller föräldrarnas påverkan/inverkan.
Att göra gott borde vara varje människas uppgift här i livet. Finns det tillräckligt goda människor på vår jord så borde balansen vägaa över till deras fördel.
Om jag gör en god gärning så blir det en butterfly effekt som jag inte behöver bry mig om var den slutar. Orsaken är ju att något som gör gott slutar aldrig att vara god. Jag vägrar att tro att vi mänskligheten har förlorat slaget om oss själva. Vi borde ta och förlåta våra gudar (om man har någon) och gå vidare.
I Tibet så har munkarna ett talesätt som lyder följande: Om du har ett problem som går att lösa så behöver du inte oroa dig. Om det inte går att lösa, så varför oroa sig överhuvudtaget.
Jag vill vara en god man med allt som det innebär. En extra tanke innan varje handling istället för eftertanke varje gång.
Skulle ha varit på väg till ett kortare seminarium om doping som arrangerades av Dopingjouren kl 11. Men det blev en dag i hemmets vrå med familjen. Jag ska ta mig en riktig funderare om det är värt tiden att engagera mig i det preventiva arbetet mot dopingen eller om tiden som skulle behövas avsätttas till det ska gå till familjen. Det lutar åt det senare.
Kanske vid ett senare tillfälle är det möjligt med ett sådant engagemang. Men nu när jag är så pass grön på jobbet och allt vad det går för så är det bäst att fokusera på det.
Natten har gjort sitt intåg på arenan och det är nu TCM visar de riktiga godbitarna. Just nu visar de ”Lolita” med James Mason och Peter Sellers.
Klassisk som sådan och bra rollprestationer. Vad jag saknar i modernare filmer är avsaknad av musik, att inte hela tiden vräka på med musik i var och var annan scen. Vad jag gillar när skådespeleriet får utrymme och tystnaden också ingår i handlingen. Kanske Ingmar Bergman skulle ha instämt, fast bara kanske.
