Vi -nu som då och imorgon-

Vi stänger alla dörrarna till en dialog med ungdomar om vi fortsättningsvis anser oss vara nödgade att tala över deras huvuden.
T ex när jag växte upp under åttiotalet fram tills nu så har förutsättningarna ändrats radikalt. Och så kommer det att fortsätta att göra. Det är mycket saker som ungdomar idag gör och säger som jag inte förstår överhuvudtaget. Pga en viss åldersskillnad. Samhället utvecklas och vi med det. Nya värderingar ersätter gamla. Gammalt är inte alltid bäst. Det var inte alltid bättre förr ur många avseenden. Om vi som är vuxna idag och de som var det igår inte inser det imorgon så kommer avståndet öka katastrofalt mycket.
Vi som är vuxna måste se ungdomarna som individer och inte som en ansiktslös massa. Inte horder som drar runt på stan och slår ihjäl varandra, för det är en marginellt liten del som står för det. Den större delen är skötsamma välanpassade unga människor som har en aptit på livet och vad det har att erbjuda. Om vi vuxna hindrar dem från att vara ungdomar och tvingar dem att växa upp allt för snabbt så eller inför ”hårdare tag och aga” är vi tillbaka på ruta ett, dvs tillbaka till den tid då rock `n roll var djävulens musik och depraverade jazzmusiker var kyrkans största hot.
Vi behöver inte förstå oss på de yngre, men vi kan visa att vi intresserar sig för dem och deras värld, även om den inte ter sig logisk i våra ögon. Precis som den inte gjorde i våra föräldrars ögon.
Vilka är vi att döma dem som inte sköter sig? Den som är utan synd…
Måna om våra barn är för många en självklarhet, för vissa inte. Även barn med en trygg uppväxt osv osv och allt vad alla klichèer säger blir banditer och pirater. Även barn med missbrukande föräldrar och misshandlade barn och barn som har på något sätt råkat illa ut blir inte alltid rånare våldtäktsmän, missbrukare eller mördare.
Jag tror att det är viktiga att se förbi alla dessa klichèer och vetenskapliga undersökningar och se barnet, pojken eller flickan på insidan. Om vi letar där så skulle mera gåtor om varför vissa handlar som de gör bli kända.
Många ropar efter blod eller hårdare tag för unga, att man ska få börja aga barnen igen osv osv.
Vi människor anser oss vara den intelligentaste arten på planeten och att vi är ett samhälle som ständigt utvecklas på alla sätt och vis. Vi är medkännande och kan känna empati. Vår civilisation går ständigt mot ljusare tider och så har det alltid varit. Vi utvecklas och empatin och respekten till våra medmänniskor gör det samma. Att då ropa efter hårdare tag mot unga och införa aga tycks i logisk mening inte vara ett steg i rätt riktining, utan snarare tvärt om.
Felet läggs mycket nu på det sociala och polisen de i sin tur skyller på bristande resurser – förståeligt för det är ju sant – Det är heller inte en lösning med fler fritidsgårdar – vilka jag tycker har spelat ut sin roll för ungdomarna umgås under andra sociala former än när ungdomsgårdarna kom till – för när jag var ung och gick på fritidsgårdar då fanns de överallt, men då som nu så var de struligaste ungdomarna inte där- därav att fler ”gårdar” inte är lösningen.
Vad är då lösningen?
Jag har ingen. Men däremot några förslag.
Ös in pengar till polisens ungdomsrotlar, ut med fler patrullerande poliser på gatorna och mer pengar till nattvandrande föräldraorganisationer och flera komunala fältassistenter.
Då kanske vi kan se en förändring.
Men bara kanske.